Spridda språkkunskaper i samma klass

Heterogena klasser
En av de första saker som slog mig när jag mötte klasserna på min VFU var att grupperna var så heterogena.
I vissa klasser har t.ex. åldrarna skiljt sig markant åt, vissa har varit 18 år, andra 45. Vissa elever är födda i sverige och har svenska som modermål, andra elever har svenska som andraspråk. Det har också funnit elever med olika funktionella förutsättningar. I vissa klasser har flera elever haft dyslexi.

För lätt eller för svårt?
I början upplevde jag bara denna klassrumsmiljö som positiv eftersom jag tänkte att detta gav goda förutsättningar för eleverna att möta och utbyta olika erfarenheter.
Ju mer jag mött dessa heterogena klasser har jag dock börjat fundera över hur man som lärare kan lägga upp en vettig planering. Hur hittar man en nivå där undervisningen blir lagom utmanande för eleverna, där uppgifterna varken blir för lätta eller för svåra?

När jag planerade mitt upplägg för arbetet med texter från antiken märktes tydligt att eleverna, språkligt sett, var på väldigt olika nivå.
Vissa elever fick sitta och jobba oerhört länge med att bara förstå innehållet i texten medan andra grupper snabbt klarade av läsningen och redan hade börjat arbeta med frågorna kopplade till texten. För vissa elever hamnade uppgiften på en lagom svårighetsgrad och för vissa elever blev uppgiften alldeles för svår.

Enligt Per-Olov Svedner är den lösning som förordas på denna spridning av kunskaper ofta en individualiserad undervisning. Svedner (2010, s.18) problematiserar detta och påtalar att det i praktiken är "omöjligt att få en bild av alla i elever i en undervisningsgrupp om kanske 30 stycken [...] individer och kunna anpassa undervisningen till var och en." Hur löser man detta problem? Enligt Svedner är loggboken ett sätt för läraren att lära känna sina elever bättre och kunna gå i dialog med eleverna, men också att man varierar undervisningsformerna och innehållet.

Jag frågade min LLU:are hur det kom sig att de hade så heterogena grupper på skolan och han berättade att de vanligtvis brukade dela upp klasserna mer utefter elevernas språkliga förmåga men att det av någon anledning inte blivit så just detta läsår. Jag fick också veta att eleverna hade möjlighet, och uppmanades till att ta extralektioner utöver svenskundervisningen i svenska som andraspråk. Det fanns också extra stöd och hjälp att få för de elever med dyslexi.
En lärare i kollegiet beklagade sig under en kafferast över just svårigheten med att undervisa den här typen av grupper och han upplevde att så här pass blandade grupper bara var av ondo för lärandesituationen.

Kunskaper om svenska som andraspråk och dyslexi?
Vad jag märkt är att många elever jag mött haft svårigheter med just läsande och skrivande i svenska. Jag tycker att det saknas utbildning i hur man förhåller sig till detta och hur man kan undervisa elever som behöver extra stöd eller en annan form av undervisning.
Varför talar vi inte mer om svenska som andra språk i svenskämnet på lärarprogrammet? Vi har haft ytterst lite litteratur och undervisning där vi diskuterat dessa frågor.
Jag tror att alla lärare i svenska kommer att möta någon eller några elever som har stora svårigheter i svenskämnet och behöver en annan typ av undervisning. Även om elever har tillgång till extra stödundervisning för att öva på den språkliga kompetensen tycker jag att man som lärare i svenska behöver ha övergripande kunskap och teorier om svenska som andraspråk och dyslexi eftersom man troligtvis kommer arbeta med dessa elever i framtiden. Lärare i alla ämnen borde ha kunskaper om detta!

Konferens om svenska som andraspråk
Under min sista VFU-dag på skolan följde jag med på en konferens om just svenska som andraspråk där Sören Andersson, som är universitetsadjunkt på Göteborgs Universitet i svenska som andraspråk, inledde dagen med jämföra kurs- och ämnesplanerna mellan svenska och svenska som andraspråket. Med på konferensen var svensklärare från olika folkhögskolor i Västra Götaland. Vi hade många intressanta diskussioner kring hur man kan arbeta med dessa frågor och vi formulerade gemensamt olika problemområden och hur skolorna skulle arbeta vidare med en ökad kompetens kring svenska som andra språk i alla ämnen och bland alla lärare på skolorna.

Jag hoppas att det kommer att ingå några moment i vår utbildning där vi diskuterar och får kunskaper om hur man som lärare kan arbeta med elever med olika förutsättningar och färdigheter i svenska.